Exempel - Privatjuridiska upplägg

Vi hjälper dagligen till med privatjuridiska upplägg för privatpersoner, deras familj samt nära och kära. Även om varje situation givetvis är lite annorlunda från någon vi tidigare arbetat med, finns det ofta olika slags primära lösningar som vi kan ta avstamp i. 

Nedan går vi igenom några av dessa exempel och hur vi ofta råder våra klienter att lägga upp sin familjerättsliga situation för att få de önskvärda skyddet och upplägget som man önskar, samtidigt som det blir judiskt och ekonomiskt hållbart. 

Vi har på andra sidor en tydlig genomgång om 
Hur vi arbetar, och
Vilka priser vi har

Arv och testamente

Att “testamentera bort barn” som vi ofta får frågan om brukar innebära att man vill att ens barn inte ska få ärva efter en. Barnen har alltid rätt till sin laglott, vilket innebär att barnen i kollektiv har rätt till 50 % av sin respektive förälders kvarlåtenskap. Det innebär att ett barn, med ett syskon, har rätt till sin andel (50 %) av 50 % av föräldrarnas kvarlåtenskap, i detta fall således 25 % av totalen. Hade man istället haft 3 syskon hade man haft rätt till 1/3-del av 50 % av kvarlåtenskapen.

Att testamentera bort mer än så går enligt lag att göra, men barnet har rätt att jämka testamentet och på så vis få ut sin lagstadgade del. Det man kan gör är att skriva ett testamente för att att barnet enbart får laglotten samt minska ens egna tillgångar genom gåvor, äktenskapsförord eller dylika handlingar. På så vis så minskar man barnens arv.

Ofta kombinerar man ett gemensamt testamente, det vill säga ett var sitt testamente fast på ett gemensamt papper, med ett äktenskapsförord eller samboavtal.

Att träffa en partner som har barn sedan tidigare, samtidigt som du själv har eller kanske inte har barn, innebär att man verkligen måste tänka igenom ens privatjuridiska upplägg. I vanliga fall skriver man ett testamente där den efterlevande i paret har ärver bostaden eller hela den först bortgångnes kvarlåtenskap. Först när båda har gått bort så får respektives barn dela på dennes förälders tillgångsmassa.

Man bör ha funderat på hur man önskar fördela tillgångarna mellan parterna, om efterlevande ska ärva och i så fall vad och hur mycket. Inte sällan får exempelvis efterlevande ärva andra hälften av den gemensamma bostaden för att på så vis kunna bo kvar, medan den bortgångnes barn får ta del av resterande arvet direkt och vänta in efterlevandes bortgång innan de får del av sin del av huset. 

Notera dock att det alltjämt är viktigt att förhålla sig till laglotten. Med rätt formulering kan man förmå barnen att avvakta med att kräva ut sin laglott tills dess att båda gått bort. Det är ofta ett bra alternativ.

Att i testamentet reglera att allt arv ska vara arvingens enskilda egendom är en mycket vanlig lösning. Det innebär att arvingens respektive inte får ta del av arvet vid eventuell skilsmässa. Det innebär även att arvingens bonusbarn inte heller får ta del av arvet vid eventuellt dödsfall.

Med rätt strategi och upplägg så är även de tillgångar som träder i arvets ställe samt avkastningen därav även enskild egendom. Exempelvis om man ärvt ett hus, säljer huset och sedan köper ett annat hus. Då är även det nya huset enskild egendom.

Det finns ett par fallgropar att ta hänsyn till dock. Exempelvis ska tillgången inte beblandas med ens giftorättsgods. Ärver man därför en aktieportfölj som enskild egendom gör man klokt i att hålla den portföljen separat från övriga tillgångar.

Ett gift par (OBS – skillnad vid enbart samboförhållande) behöver man egentligen inte ett testamente idag. Detta då efterlevande make eller maka kommer att ärva hela den bortgångnes tillgångsmassa innan barnen får något, även om det inte finns något testamente. Barn kan därför inte kräva ut sin laglott när man ens föräldrar är gifta. Arvet får man således först när båda har gått bort. 

Däremot finns det ofta en poäng att upprätta ett testamente om man vill skydda tillgångarna som enskild egendom eller om man vill att barnen ska få arvet direkt, alternativt att någon annan än barnen ska ärva en del. 

I kombination med detta passar man ofta på att upprätta en framtidsfullmakt för att slippa få förordnandet om god man om det i framtiden skulle behövas. Kostnaden för att göra detta i kombination är försvinnande liten. 

Äktenskap / Samboskap

Att köpa hus eller lägenhet tillsammans med sin käresta är ett stort steg och det finns mycket att tänka igenom, inte minst när det kommer till hur man kommer att betala för det. 

Har man för avsikt att äga bostaden till lika delar? Kommer man ta lån för att kunna köpa bostaden? I så fall, hur mycket ska man låna och hur ska lånen fördelas? Bankerna vill oftast att båda står på lånen då det blir säkrare för dem, men hur ska kostnaderna fördelas mellan er? 

Det finns många olika frågetecken här och det största kan vara det gällande handpenningen. Inte sällan har ena parten med sig mer pengar in i förhållandet och har då möjlighet att betala större delen eller kanske till och med hela handpenningen. 

Då är det viktigt att tänka igenom hur man vill reglera detta, antingen genom annorlunda ägarstruktur, eller genom äktenskapsförord, skuldebrev eller en kombination med alla tre. 

Oftast upprättar man äktenskapsförord/samboavtal i kombination med skuldebrev.

Att ta ett lån av sin respektive är inte en ovanlig lösning, vid exempelvis köp av bostad eller bil. 

Det man måste tänka på då är att upprätta ett korrekt skuldebrev med villkor som båda kan acceptera samt skydda detta i ett äktenskapsförord (som givetvis ska registreras). 

Gåva

Att ge bort sitt hus till ett av sina barn är ofta en idé som klienter kommer fram med. 

Det är sällan en god idé. Att skänka sitt hus till sitt barn är förvisso snäll och omtänksamt, men om skälet är att på så vis kringgå reglerna kring laglott måste man 1) reglera detta i ett gåvobrev samt 2) flytta från huset. 

Att fortsätta ha huset i sin besittning innebär att det ses som ett testamente och som således även ska räknas av vid arvskiftet. Detsamma gäller givetvis gåvor av pengar där man upprättar ett gåvobrev men aldrig faktiskt överlämnar dem. 

Alla gåvor till sina arvingar förutsätts vara förskott på arv. Det innebär att ifall man vill ge sitt barn eller barnbarn en gåva och inte vill att det ska vara förskott på arv så måste man upprätta ett gåvobrev.